Om våld och arbetsmiljö i skolan

När tid och resurser ska prioriteras mellan kärnverksamhet och arbetsmiljöarbete är det arbetsmiljöarbetet som nedprioriteras. Saknar vi tilltro till att en god arbetsmiljö tjänar kärnverksamheten och skapar stabilitet? Sara Loftås funderar efter att ha läst Arbetsmiljöverkets rapport om hot och våld i skolan.
Varför tar vi inte arbetsmiljöarbetet på allvar när situationen på arbetet är alarmerande? Är vår tilltro till den goda arbetsmiljön så låg? Tänker vi att det aldrig kan ske att en elev allvarligt skadar en lärare på vår lilla skola?
Ökningen av anmälda allvarliga händelser orsakade av hot och våld i skolan är 150 procent mellan åren 2013 och 2023. Det är en avsevärt kraftigare ökning än genomsnitten för övriga arbetslivet där ökningen är cirka 40 procent. De flesta anmälningarna gäller hot eller våld från elever mot skolpersonal. Det tycks inte ha satt fart på skolornas arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöverkets rapport visar dessvärre på skriande brister i det lagstadgade arbetsmiljöarbetet.
Det eskalerande våldet har däremot satt fart på debatten om våldets uppkomst, barns livssituation, segregation, psykisk ohälsa med mera. Det är givetvis bra och viktigt, men borde vi inte prata lite om arbetsmiljön och vilka förutsättningar det finns i arbetsmiljöarbetet att skydda skolans personal mot gränsöverskridande och våldsamma elever?
Jag tänker på Kalle Grill, docent i filosofi vid Umeå Universitet. Jag intervjuade honom en gång och han pratade om konflikten som uppstår inom oss när vår yrkesetik krockar med risksituationer. Då gällde det vårdanställda som sätter patientens säkerhet och hälsa före sin egen säkerhet och hälsa. Jag antar att samma sak gäller skolpersonal som sätter elevernas studieresultat före sin egen säkerhet.
”Det här sättet att tänka leder till att människor skadas på jobbet”, sa Kalle Grill.
”Det är arbetsetiken som blir farlig”, sa han också.
”Riskmedvetenhet ska bygga på att det är fel att riskera sin hälsa. Det är fel gentemot min yrkesroll att ta risken”, sa han.
Arbetsmiljöverkets inspektörer har besökt över 1500 skolor. Hot och våld finns överallt, oavsett skolans storlek, skolform, huvudman eller organisationsform. Syftet var att kontrollera om skolhuvudmännen, som är juridiskt ansvariga för arbetsmiljöarbetet, följer arbetsmiljöreglerna och systematiskt förebygger risker för hot och våld mot skolans personal.
Annika Schmidt, projektledare för Arbetsmiljöverkets insats säger i ett pressmeddelande att arbetsmiljöfrågorna inte prioriteras på det sätt som regelverket kräver och som är nödvändigt för att skolan ska vara trygg och säker.
”Det systematiska arbetsmiljöarbetet är inte valbart och ska fortsätta kontinuerligt och på i stort sett daglig basis”, säger Annika Schmidt.
Rapporten beskriver väl den nedåtgående spiral som skolorna hamnar i när arbetsmiljöarbetet brister. Skolorna har inte tillräckliga förutsättningar för att klara arbetsmiljöarbetet. Ansvaret ligger på huvudmännen som delegerar ner till rektorerna som inte ges tillräckliga förutsättningar genom befogenheter, resurser och kunskap
Arbetet som rektor är komplext med många perspektiv och lagstiftningar att förhålla sig till varpå arbetsmiljöarbetet prioriteras ner. Rektorerna lägger fokus på kärnuppdraget och att uppfylla kraven enligt skollagen.
Detta sker trots att det är väl känt att en dålig arbetsmiljö spelar en avgörande roll för att skolledare och rektorer väljer att lämna sina jobb. Frekventa byten av rektorer kännetecknar skolor som inte fungerar eftersom organisationen aldrig får en chans att utvecklas och stabiliseras, enligt Arbetsmiljöverkets rapport.
En god arbetsmiljö löser inte alla problem, men det tjänar alltid kärnverksamheten. I höst skriver vi mer om arbetsmiljön på våra skolor.
Arbetsmiljöverket Hot och våld i skolan Länk till annan webbplats.
Filosofen Kalle Grill om framtidens arbetsmiljö Länk till annan webbplats.
Text: Sara Loftås
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Publicerad
Relaterad information
Av de inspekterade skolorna är det 75 procent som brustit i arbetet med att förebygga risker för att personal utsätts för hot och våld.
- Hela 96 procent gällde brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
- Sex av tio handlade om att huvudmannen inte undersökt eller bedömt risker för hot och våld på ett adekvat sätt.
- Två av tio brister handlade om kunskapsbrister.
- En av tio brister gällde hanteringen av tidigare tillbud.
Kommentarer