Mindre ensam på jobbet

Det finns ett tydligt samband mellan ensamhet och negativa effekter på hälsan. Arbetsplatsen kan utgöra en viktig del för att minska den effekten.

Dagens teknologi möjliggör kontakt med hela världen oavsett tid på dygnet. Trots detta, i flera fall på grund av denna teknologi, så är ensamhet ett vanligt fenomen i dagens samhälle. Exempelvis i Storbritannien finns det en ”Minister of Loneliness” sedan 2018. I USA har man pratat om ensamhet som en epidemi. I Sverige besväras en fjärdedel av befolkningen av ensamhet.

Alla har haft en period med ensamhet. Det kan vara i samband att man flyttar hemifrån, byter jobb, skiljer sig eller när någon betydelsefull person dör. För en del är ensamheten pågående eller ofta återkommande. Det är när ensamheten är oönskad, så kallad ofrivillig ensamhet, och pågår under en längre period där man ser ett tydligt samband med påverkan på hälsan. De som har en ofrivillig ensamhet löper en större risk att drabbas av psykiska och fysiska hälsoproblem. Det finns även en ökad risk för dödsfall bland de med ofrivillig ensamhet, något som är jämförbart med rökning, fetma och fysisk inaktivitet.

Risker med ofrivillig ensamhet:

• Ökad risk för demens
• Ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar
• Ökad risk för ångest, depression och självmord
• Bland de med en sjuklighet i botten, exempelvis hjärtsvikt, kan ensamhet medföra en ökad risk för besök på akuten, ökad risk för sjukhusinläggningar och ökad risk för dödligt utfall.

Man kan även tänka sig att ensamhet kan samexistera med sömnbesvär, låg fysisk aktivitet, alkoholöverkonsumtion och tobaksanvändning. Tittar man på ensamhet och arbetsmiljö har man sett att ensamhet på arbetsplatsen kan orsaka negativa effekter på verksamheten.

Risker med ofrivillig ensamhet på arbetsplatsen:

• Minskad produktivitet
• Minskad motivation
• Minskad benägenhet att fortsätta sin anställning på arbetsplatsen

Samtidigt behöver vi vara medvetna om att vi är olika och har olika behov vilket även innefattar hur mycket vi vill umgås med andra människor. Egentid och ensamhet kan vara en del av ens återhämtning och vara något givande för individen. Därför är det viktigt att man blir uppmärksam på hur det egna behovet är av socialt umgänge ser ut och att man utgår från det för att hitta en bra balans.

Ensamhet kan delas in i tre olika kategorier och de kan samvariera på olika sätt:

• Existentiell ensamhet- en djupare form av ensamhet där man upplever att man inte blir förstådd av sina medmänniskor
• Social ensamhet- få eller inga relationer och begränsat social cirkel och sammanhang
• Emotionell ensamhet- avsaknad av nära relationer där man kan dela sina tankar och känslor

De som är i riskgruppen för ensamhet är framförallt ensamhushåll, personer med funktionsnedsättningar, sjukskrivna och arbetslösa. Åldersmässigt är det de yngre (16-29 år) och de äldre (85+) som är i riskzonen. För de yngre är risken för ensamhet störst vid livsövergångar som att börja studera. Negativa händelser som mobbning, nätmobbning, förlust av närstående, ineffektiva sätt att hantera belastande situationer i livet samt psykisk och fysisk ohälsa är också orsaker till ensamhet. I den äldre gruppen, i det här fallet 60+ kan risker för ensamhet vara förlust av partner, begränsat socialt nätverk, låg nivå av social aktivitet och dålig självupplevd hälsa.

Flera länder har fått upp ögonen för ensamhet och dess konsekvenser. Därför finns det många idéer och förslag från både myndigheter och civilsamhället. Många av de insatser som finns för att bekämpa ensamhet kräver ofta att personen i fråga har kännedom om att de existerar, kan språket, att hen vågar ta den kontakten och att kunna ta sig dit. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig pusselbit, framförallt om arbetsplatsen utgör den enda eller en stor del av det sociala nätverket och det sociala utbytet.

Vi inom vården behöver vara medvetna om vad ensamhet kan få för konsekvenser. Det kan vara något vi har i bakhuvudet när vi träffar patienter där det kan finnas en ensamhet i botten och där vi kan hjälpa patienten vidare. Det är även viktigt att vi väger in det vid sjukskrivningar då det kan medföra att patienten blir ännu mer isolerad och sämre i sitt mående.

Som arbetsgivare är det bra att fundera över arbetsplatsen och riskbedöma. Vad är det för arbetsplats vi har och hur arbetar vi? Är de flesta på distans större delen av dagen? Hur kan vi främja en god arbetskultur som tar hänsyn till balanserat socialt umgänge och är medveten om att vi även har olika behov?

Som arbetstagare är det bra att bli medveten om de egna behoven och förutsättningarna är. Det kan även vara en god idé att fundera på kulturen på arbetsplatsen och om man kan hjälpa sig själv och andra att få ett hälsosamt socialt umgänge genom att man exempelvis verkligen tar en fikapaus regelbundet istället för att arbeta vidare.

Behnam Saghebpori

Specialistläkare