Filosofen om framtidens arbetsmiljö

Digitaliseringen inom arbetslivet förväntas gå snabbt framåt samtidigt som många redan har svårt att klara av den nya tekniken på jobbet. Hur ska vi tänka för att digitalisera och samtidigt arbeta för ett inkluderande arbetsliv?

”Här har vi problemet att vi vill ha teknisk utveckling samtidigt som det är viktigt att alla hänger med”, säger Kalle Grill och visar på den värdekonflikt som uppstår: värdet av en teknisk utveckling som exempelvis kan ge fler vård står i kontrast till att alla medarbetare kanske inte klarar tekniken.

Han menar att då många kommer halka efter i utvecklingen måste man ställa sig frågan om man verkligen kommer att kunna vårda fler med den nya tekniken? Är det så att vi med den nya tekniken kan ge bättre vård, trots att två av våra femton medarbetare troligtvis inte kommer klara av att hantera tekniken? De två ger kanske upp, mår dåligt och blir sjukskrivna?”

Vanligtvis läggs mycket tid och resurser på att lära ut nya system och den kostnaden finns ofta med redan vid upphandlingen.

”Men jag kan tänka mig att många arbetsgivare inte tänker på den kostnad som uppstår när medarbetare ändå inte förstår och inte lyckas lära sig tekniken. Hur mycket tid går åt och hur mycket kostar det när medarbetare springer ut och in på varandras kontor för att hjälpa varandra med teknik som är för svår?”

Om tekniken faktiskt ger bättre vård totalt sett då står man ändå inför en värdekonflikt, menar Kalle Grill. Då gäller det att se problemet och erkänna värdekonflikten.

”Jag tror att vi generellt är ganska dåliga på det”, säger han.

Han talar om moralsystem, om moraliska plikter och åtaganden. Om hur arbetsgivare i det här fallet å ena sidan har en moralisk plikt att se till att medarbetarna är bekväma med tekniken, å andra sidan en annan plikt, att utveckla verksamheten så den är så effektiv som möjligt. 

”Då har vi två plikter som krockar och vi måste kanske agera på en av dem. Men i det läget uppstår en ny plikt: Vad har arbetsgivaren för plikt då, när man offrat den ena? Det kanske skulle kunna vara att ge dem som är obekväma med tekniken mer tid, eller möjlighet att arbeta på andra sätt?

Kalle Grill menar att det alltid finns alternativa val och strategier en arbetsgivare kan välja.

”Det är rimligt att ställa sig frågan om arbetsplatsen ska vara en arbetsplats som skyndar långsamt. Måste vi hänga med i ett högt tempo trots att vi inser att flera får det svårt och därmed kanske slås ut från arbetsmarknaden? Att avstå en snabb teknisk utveckling kanske är det mest effektiva för vissa arbetsgivare? Det finns redan exempel på arbetsgivare som prioriterar att alla hänger med och är bekväma med tekniken”.

Anställda inom hälso- och sjukvård toppar Försäkringskassans statistik på sjukskrivningar för belastningsskador och stress. Forskning visar också att vårdanställda sätter patientens säkerhet och hälsa före sin egen säkerhet och hälsa. Det medför att medarbetare skadas på jobbet exempelvis i samband med personförflyttningar.  Hur kan filosofin hjälpa oss att öka säkerheten?

”Orsaken till att arbetet blir farligt är arbetsetik”, säger Kalle Grill som menar att det förstås är bra att ha en sådan etik, det är bra att vilja jobba för patienternas bästa, men det innebär också en risk.

”Det blir en konflikt som handlar om yrkesheder, vad jag bör leverera åt mina patienter”.

Att sätta ord på värderingarna kan hjälpa oss, menar han.  Att ha värdesamtal som påminner oss om varför vi är på jobbet och vad som är poängen med vårt jobb. Vilka är vi? Vad står vi för? Hur gör vi?

”Det blir en sorts kulturfråga. Den gemensamma bilden vi har om oss själva är kanske att vi är omtänksamma. Eftersom risken vi utsätts för är liten och vardaglig har vi svårt att se den. Många kan tänka sig att ta en procents risk för skada varje dag i två månader, men få är villiga att ta en 50-procents risk att bryta armen vid ett enda tillfälle”. 

Människor är dåliga på att riskbedöma låg risk vid vardagliga situationer, och Kalle Grill menar att om arbetslaget har en benägenhet att inte ta hänsyn till små risker så innebär det också att det finns en antiriskkultur på arbetsplatsen.  En sådan kultur bör man motarbeta genom att erkänna risken även om den är obetydlig och vardaglig.

”Riskmedvetenhet ska bygga på att det är fel att riskera sin hälsa. Det är fel gentemot min yrkesroll att ta risken eftersom risken ackumuleras snabbt över året. Om något går bra 99 gånger av 100 är vi benägna att ta risken, och sådana risker tar vi alla i livet. Det är i många fall helt rätt eller åtminstone okej. Men tar man små risker i arbetslivet varje dag är det inte bra”.

Svårigheten handlar om att riskbedöma liten risk som ackumuleras. Om risken är en på tusen verkar det ju i princip riskfritt, men frågan är vad risken innebär ackumulerad under två års tid. Med motsvarande 45 veckors heltidsarbete per år och fem dagars arbete per vecka så är risken att du skadar dig minst en gång på två år drygt en på tre.

Läs mer av Kalle Grill

Healthcare professionals’ responsibility for informing relatives at risk of hereditary disease

Frihet under pandemin

Risker, ansvar och rattfylleri

Anti-paternalism and Public Health Policy