Krypgrund en riskkonstruktion

Klimatet i krypgrunderna har förändrats i takt med att golvbjälklaget har blivit allt bättre värmeisolerat. Detta tillsammans med att krypgrunden ventileras lika mycket sommar som vinter ger fuktförhållanden i grunden som styrs av uteklimatet.

När det är kallt ute kyler ventilationsluften marken i grunden. Denna markkyla finns kvar på sommaren när varm och fuktig luft ventileras in i grunden. Luften kyls av och den relativa fuktigheten stiger, ofta till mättnad och det kan ske kondensutfall både på undersidan av golvbjälklag och på markytan. Uteluftventilerad grund är fuktig under sommaren.

När den uteluftventilerade krypgrunden kom på 50-talet ansågs den som en bra konstruktion, men det dröjde inte länge förrän fuktproblem började uppstå. Många nybyggare på 60- och 70-talen valde därför att bygga sina hus med platta på mark istället, men på den tiden var metoden outvecklad och fungerade dåligt. På 80-talet blev krypgrunden därför populär igen.

Lukt

Lukten kan komma från en rad olika källor. Mikroorganismer, som utgörs av mikrosvampar och bakterier, växer på fuktskadade material i krypgrunden. Varifrån kommer mikroorganismerna? Mögelsporer och mikroorganismer finns överallt i luften. Mikroorganismerna kräver rätt förutsättningar i fråga om näring, fukt och temperatur för att växa. I en krypgrund finns gynnsamma förutsättningar för tillväxt.

När mikroorganismerna växer på material såsom undersidan av golvbjälklagret eller löst liggande organiskt material såsom trä, byggrester mm i krypgrunden produceras lukt. Det förekommer olika byggnadsmaterial i en krypgrund.

Asfaboard, är ett skivmaterial som förekommer. Det består av löst sammanpressade träfibrer och är impregnerat med asfalt. När materialet blir fuktigt finns det bra förutsättningar för tillväxt av mikroorganismer. Asfaboarden i sig avger en stark lukt.

Tryckimpregnerat virke, som ofta används till syllar, avger också lukt. Pentaklorfenol har använts som bekämpningsmedel inom träskyddsindustrin för att skydda mot angrepp av röta. Pentaklorfenol användes i tryckimpregneringsmedel i början av 1955 och fram till 1978. Huvudsakligen användes två olika träskyddsmedel i Sverige där pentaklorfenol ingick. Produkterna var KP-Cuprinol och BP Hylosan.

I närvaro av fukt kan mikroorganismer bryta ned pentaklorfenol till kloranisoler, såsom pentakloranisol eller tetrakloranisol. Anisolerna har högre flyktighet än motsvarande fenol och avges därmed lättare till luften. Anisolerna har en unken lukt som påminner om mögellukt och den kan tränga i bostaden. Andra öppna grundkonstruktioner såsom plintgrund kan även de vara en gynnsam miljö för mikroorganismer med luktproblem som följd.

Text: Jan Andersson, kemist på Arbets- och miljömedicinska laboratoriet.