Att våga gå mot strömmen!

Vissa varnade mig och sa att det var ett hopplöst område, att jag skulle bli förknippad med något som ingen var intresserad av, att det var för svårt, att problemen är självförvållade av de lättkränkta, och så vidare. Jag backade inte trots alla varningar, men det kändes som att gå mot strömmen.

Nu ser det lite annorlunda ut. Vi har en utprovad utredningsmodell för patienter och Försäkringskassan godkänner allt fler arbetsskadeansökningar inom området. Nyligen släppte vi en bok som blivit ordentligt uppmärksammad. Arbetsgivare hör av sig till oss och ber om hjälp med att utforma sina rutiner och handlingsplaner. Vi får hela tiden inbjudningar för att komma och föreläsa för chefer, HR-personal och fackligt aktiva, och företagshälsovården är numera på tå. Nyligen blev jag även inbjuden till ett möte med vår socialförsäkringsminister Annika Strandhäll som frågade vad jag anser att Sveriges regering bör göra för att minska problemen med kränkande särbehandling på arbetsmarknaden. Mitt svar? –Inrätta en mobbningsombudsman, och kriminalisera allvarlig mobbning! 

Vem hade kunnat ana detta när jag för fyra år sedan utredde mina första mobbningspatienter här på Arbets- och miljömedicin och samtidigt förberedde mig för att besöka en mobbningskonferens i Köpenhamn.

Om ett par dagar sitter jag på flyget till Nya Zeeland för att under nästa vecka delta på årets världskonferens inom området. Förhoppningsvis får jag med mig ny intressant kunskap hem igen. För arbetet har nog egentligen bara börjat. Låt oss dock hoppas att det inte längre handlar om att gå MOT strömmen utan att strömmen vänder och att vi får se verkliga resultat, det vill säga att färre personer blir sjuka av mobbning på arbetsplatsen. Det är dags för det nu!