Vad innehåller vår mat?

Finns giftfri mat? Är ekologiska produkter nyttigare och giftfria? Utifrån min erfarenhet som föreläsare så känner sig många väldigt uppgivna när de får höra om miljögifter i mat. Men mat är också nyttigt! Det gäller att väga risken och nyttan mot varandra och att äta varierad kost!

Det här blogginlägget är skrivit av Ingela Helmfrid, biolog på AMM.

Höna

Tyvärr måste jag göra er besvikna! Det finns inga vetenskapliga belägg som styrker att ekologisk mat är nyttigare och giftfria, men man får i alla fall i sig mindre syntetiska bekämpningsmedel om man väljer ekologiskt. Men däremot finns det forskningsstöd för att ekologisk produktion är skonsammare för miljön och det kanske är ett gott skäl för att välja ekologiska produkter.

Med ekologisk mat menas att man inte får använda konstgödsel och syntestiskt kemiskt framställda bekämpningsmedel, men man får använda naturligt förekommande bekämpningsmedel. Foder till djuren ska helst komma från den egna gården och djuren ska få vara ute. Det finns inga krav på att marken och vatten ska provtas eller att den ska vara ”fri” från metaller och miljögifter.

Pickande höns

All mat innehåller flera näringsämnen men också många oönskade ämnen, däribland metaller och organiska miljögifter, kemikalier från förpackningsmaterial etc. Metaller finns mer eller mindre naturligt i bergrunden och kan ha hög halt av metallerna bly, kadmium och arsenik. Dessa metaller konkurrerar om upptaget med de nyttiga metaller som växterna behöver. Odlingar och boskap på gårdar kring förorenande områden kan ha förhöjda halter av både metaller och organiska miljögifter på grund av tidigare industriell verksamhet. Föroreningarna kan ha spridits till omgivning genom att avfall har spritts ut eller via rökgaser och läckage till vattendrag. Det finns också en diffus spridning av organiska miljögifter som tas upp och lagras i näringskedjan. Exempelvis kan frigående höns få i sig organiska miljögifter genom att de pickar i jorden och äter mask. Miljögifterna lagras sedan i hönan och förs över till ägget. På det viset kan frigående höns utomhus ha högre halt av organiska miljögifter än burhöns eller frigående höns inomhus, men då finns andra aspekter att ta hänsyn till, som exempelvis smittspridning och att djuret har ett bra liv. Det är verkligen inte lätt att välja rätt som konsument!

Fjärilslarv

Ett annat exempel är kadmium i spannmål. I mars 2012 analyserade Testfakta vanligt vetemjöl och fann att vetemjölet innehöll hälsofarliga nivåer av kadmium, trots att inget fabrikat översteg gränsvärdet för kadmium i mjöl. Det kan låta märkligt, men det finns två olika gränsvärden inom EU, ett är hälsobaserat och det andra är baserat på praktiskt möjligt för produkten. Läs gärna hela artikeln på denna länk: http://www.testfakta.se/tester/livsmedel/h%C3%B6ga-halter-kadmium-i-vanligt-vetemj%C3%B6l

Ytterligare ett exempel är fisk, där gränsvärdet också överskrids för vissa fisksorter. Hur ska man då som konsument kunna välja rätt fisk? Generellt är fisk nyttigt! Fisken innehåller viktiga näringsämnen som Omega-3-fettsyror, selen och D-vitamin, men den innehåller också mer eller mindre miljögifter, tack vare att den har tagit upp miljögifterna och lagrat dem. Fisk från Vänern, Vättern och Östersjön innehåller generellt högre halter av miljögifter och de största och äldsta fiskarna innehåller de högsta halterna. I Sverige får fisk som innehåller förhöjda halter av miljögifter säljas, eftersom det finns kostråd till riskgrupper, men den får inte exporteras. Mer information finns på denna länk: http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/miljogifter/dioxiner-och-pcb/

Tallrik

Vid en konferens i våras diskuterades frågan kring kemikalier i förpackningsmaterial. Kemikalierna transporteras lätt över till maten. Framförallt ju fetare och/eller surare maten är, desto större risk är att kemikalierna transporteras över till maten. Värre är det med kartonger som är gjorda på återvunnet förpackningsmaterial. De lanseras dessutom som miljövänliga eftersom de görs på returpapper. Ingen har en aning om vilka kemikalier som finns i de återvunna förpackningarna. Det är en företagshemlighet om vilka kemikalier som används i produktionen. Inte ens kemikalieinspektionen vet vad som finns i flertalet förpackningar. De kan därför inte göra kontroller på vad förpackningarna innehåller eftersom de inte vet vilka kemikalier de ska leta efter. Några forskare hade kollat på mjukgörare och kommit fram till att en övervägande del av dessa ämnen hade transporterats över till maten inom en timme.

Hur ska jag då tänka som konsument? Det gäller att väga risk och nytta mot varandra och ta ställning till vilken/vilka miljögifter du vill undvika.

För dig som vill läsa mer om ämnet, besök gärna hemsidorna på Livsmedelsverket och riskwebben på Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet.

Livsmedelsverket: ”Livsmedel” http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/

Livsmedelsverket: ”Oönskade ämnen” http://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/

Institutet för miljömedicin (IMM): ”Riskwebben” http://ki.se/imm/riskwebben

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailFacebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *