Strålande arbetsmiljö – preventivt arbete i sin bästa form

Blogginlägg från Stefan Ljunggren som arbetar som yrkeshygieniker vid AMM i Linköping.

Nanopartiklar är mycket små partiklar som kan bildas avsiktligt eller oavsiktligt och som finns i många arbetsmiljöer. Finns det i din arbetsmiljö och hur skyddar man sig?

När det kommer till nanopartiklar hade jag nyss ett intressant ärende där radiofysikavdelningen på universitetsjukhuset i Linköping kontaktade oss. I sitt dagliga arbete använde de sig av en speciell metod för att undersöka lungorna på vissa patienter. Deras metod innebär att metalliskt teknetium som är radioaktivt, tillsammans med kol, upphettas till mycket hög temperatur vilket skapar en gas innehållande radioaktiva nanopartiklar, kallad Technegas. Patienter får sedan andas in Technegas för att möjliggöra undersökning av lungorna med en gammakamera. Partiklarnas radioaktivitet har kort halveringstid och ger endast en liten dos till patienterna. Men vad utsätts personalen för, som kan andas in rester från processen varje dag?

Anledningen till att dom tog kontakt med oss på Arbets- och miljömedicin var att skyddsombud och personal på avdelningen hade börjat fundera på hur de kunde förbättra skyddet för personalen.

Aktivt och förebyggande arbetsmiljöarbete är något som vi på min enhet förespråkar.

RafysI

Skyddsombud vid radiofysikavdelningen med Technegasmaskinen till vänster samt gammakameran i bakgrunden

Efter besöket så skickade personalen en fråga till mig om vilken typ av andningsskydd de skulle kunna köpa in för att skydda sig själva. De varianter som de själva hade kollat in var alla kirurgmasker av den högsta skyddsklassen, FFP3 som ska hindra 99% av nanopartiklar från att gå igenom.RafysII

Ett av de föreslagna andningsskydden med skyddsklass FFP3

För att bättre förstå deras verksamhet så besökte jag deras arbetsplats. Vid besöket noterade jag att rummet där patienterna fick andas in Technegas också var samma som gammakameran fanns i. Detta kunde ställa till problem, berättade personalen. Om patienten inte andades in korrekt (då gas sipprar ut i rummet) kan det resultera i sämre bilder och ökad exponering för personalen. Då många patienter har problem med andningen, så blir det ganska ofta som partiklar sipprar ut. Samtidigt så sitter personal som sköter flertalet maskiner i ett angränsande rum med öppen dörr mellan och dörren ut i korridoren var också öppen. Detta ger att även annan personal samt övriga patienter kan andas in små mängder.

Nu ett par veckor efter mitt besök så har de köpt in andningsskydd som hindrar att de andas in kvarvarande partiklar. Av större vikt är att punktutsug och ventilation har förbättras för att få bort bildade nanopartiklar från rummet. Man har även säkerställt så att luften inte kan recirkulera tillbaka. Små partiklar såsom nanopartiklar har en tendens att sväva länge i luften, vilket medför att man även efter flera timmar kan exponeras för dem.

En positiv bieffekt av deras preventiva arbete mot en eventuell arbetsmiljörisk var att de möjligtvis kan få bort problemet med att partiklar i rummet försämrar bilderna vilket ger chans till bättre bedömning av vårdbehov.

Som yrkeshygieniker så tycker jag att detta är ett gott exempel på där preventivt arbetsmiljöarbete kan leda till förbättrad produktion. Trots att det är väldigt specifikt i sin utformning finns det lärdomar för andra verksamheter där nanopartiklar bildas/används: utgå från försiktighetsprincipen och få bort dem från arbetstagarna samt använd andningsskydd av tillräckligt hög skyddsklass.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailFacebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *