3D-skrivare – hälsoproblem under uppsegling

Blogginlägg från Stefan Ljunggren, yrkes- och miljöhygieniker på Arbets- och miljömedicin.

3D-skrivare är fantastiska maskiner. Från pulver byggs nya skapelser upp i tre dimensioner efter en skiss. Detta används redan idag vid flertalet industrier för att bygga upp komponenter med stor precision. Intresset är dock stort att kunna bygga egna saker i plast, därför har småskaliga maskiner börjat produceras och med ett ökat antal sjunker priserna så att även privatpersoner kan köpa en att ha hemma.

3Dprylar
Exempel på hur en 3D-printer kan se ut och vad den kan göra.

Men hur ser det egentligen ut med hälsoriskerna i samband med exponering ? Vad exponeras man för ? Frågan aktualiserades nyligen på vår klinik i ett patientfall där patienten arbetade som personlig assistent hos en brukare med 3D-skrivare i hemmet.

För att ge perspektiv så används inom 3D-skrivandet för plast i störst utsträckning två olika typer av plast, PLA (polylactic acid) samt ABS (acrylonitril-butadien-styrene). PLA bildas från majsstärkelse och är en så kallad bioplast, det vill säga som kan brytas ner enklare än traditionell petrokemisk plast. Den anses vara väldigt säker. ABS å andra sidan har visat sig kunna ge upphov till nedbrytningsprodukter som är farliga för luftvägarna.

Nanohäfte
Kemikalieinspektionen slog fast i en rapport från 2007 att försiktighet krävs i och med att området nanoteknik utvecklas då hälsoeffekter är oklara. Bra läsning för den intresserade.

En annan aspekt med 3D-skrivandet är att det producerar många partiklar som är väldigt små, så kallade nanopartiklar. Dessa är ca en tusendel av ett hårstrås tjocklek eller mindre. Dessa tror man kan skada människors hälsa men tyvärr är kunskapsläget i många lägen oklart. Vad man vet är att de på grund av deras ringa storlek kommer längst in i lungorna. Men om de har en effekt där är ännu på forskningsstadiet. Oftast förespråkas dock försiktighetsprincipen till dess att vi bättre förstår vad som händer i kroppen när vi andas in nanopartiklar.

Tillbaka till vårt patientfall så har vi en person som, med klart tidssamband, utvecklat klara symptom till följd av exponering på dennes arbetsplats. Intressant är att personen i fråga fick problem även om utrustningen använts dagen innan. Detta kan anses som en faktor som talar emot att det är 3D-skrivandet som framkallar symptomen. Dock så har nanopartiklar en otrevlig förmåga att stanna luftburna under många timmar då de har en mycket liten massa och därmed påverkas av luftströmmar i rummet till stor grad. Detta ställer krav på alla typer av verksamhet med nanopartiklar att ha tillräcklig ventilation/utsug för att minimera risken att personer exponeras.

Baserat på utvecklingen kring 3D-skrivare så ser vi ännu bara början på en utveckling där fler och fler processer sköts genom att tillverka strukturer i 3D. Detta medför att fler och fler riskerar att exponeras i sitt arbete, må det vara inom en industri eller genom andra yrken så som personlig assistent. Förhoppningsvis kommer tillverkare börja förstå att det kan finnas risker och i framtida skrivare även ha ventilation/filter som minskar eller helt tar bort risken att partiklar sprids till användare och personer runt omkring.

Intressant läsning

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailFacebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *